Universal Riddim 2



Slagverkaren Per Tjernberg gräver vidare i groovemusik från alla väderstreck och alla tider, precis som han gjort med proggbandet Archimedes Badkar och på nio efterföljande soloalbum.
Då som nu handlar det om en värld målad i klara färger av Mati Klarwein. En världsresa utan avbrott där reggae lever i samförstånd med tablas och turkisk jazz och där rap och scratching samsas med trumpet, oud och dub.
Ibland segar det ihop under trycket av all multikulti, men oftare slås magiska bryggor mellan då och nu, mellan epoker och kulturer och, inte minst, mellan musiker från olika läger. När det afrikanska tumpianot kommer in i Optimize: start acting wise (och dubbleras med fuzzgitarr) börjar det verkligen spraka. Samma sak när Jonas Lindgrens elektriska violin flyger högt över den tungt grooviga Okay’s tune.
DAN BACKMAN- Svensk Dagbladet

Universal Riddim

Per Tjernberg, även känd som Per Cussion, har släppt nio album i eget namn. Han har dessutom spelat trummor och andra slagverk i Dag Vag och Peps Blodsband. På soloskivorna har artister som Dr John, Joakim Thåström, Totta Näslund och Christian Falk medverkat.

Börjar med ytan. Per Tjernberg har på "Universal Riddim" lyckats samla några av mina i Sverige verksamma favoritmusikanter. Här trängs musiker som Desmond Foster, Johan Söderberg och Scratchaholics om utrymmet med gamla rävar som Rock Owe, Babatunde Tony Ellis och Bosse Skoglund (de två senare spelade tillsammans med Per i Peps Blodsband). I det medföljande CD-häftet finns ett par bilder från perioden med Peps. I övrigt går det mesta i en mörk murrig djungelgrön färg med inslag av rött och vitt.

Fortsätter in mot kärnan, musiken. Grunden för "Universal Riddim" är dub. Det mesta vilar på ett djupt långsamt svängande baktaktsgung. Ovanpå den mjuka gungande grunden ligger lager av ljud och röster. Här finns allt från traditionella dubinslag som de ekande slagverken som försvinner ut och in ur ljudbilden och den klassiska reggaegitarren till mer oväntade inslag som tabla och ett gäng afrikanska instrument som jag inte vågar mig på att försöka identifiera. Vart man räknar inslag som ölflaskor och tändsticksaskar vet jag inte. I dub är de väl på sätt och vis väntade även om de inte kan räknas till avdelningen självklara inslag. Scratchaholics medverkan gör att produktionen känns modern. Scratchandet är långtifrån ett självklart element. Här blir det ett uppfriskande inslag och kan säkert medverka till att dubnybörjare får något bekant att hänga upp lyssnandet på.

De flesta låtarna är mer eller mindre instrumentala. Många innehåller röster av ett eller annat slag, men bara ett fåtal regelrätt sång. På ett spår hörs en intervju med Peter Tosh som Per spelade in 1981. Men, ofta är det någon av Pers vänner som spelat in röster under någonresa till någon av världens många utkanter - Benin, Bali, Thailand, Marocko - eller Scratchaholics som flikar in ett lånat ord eller två.

"Universal Riddim" är en spännande skiva. Det finns massor av oväntade ljud att upptäcka. Den griper tag och suger in lyssnaren i en världsomspännande resa i baktakt. I maklig takt flyttas vi runt från Norden, till Asien, Afrika och Västindien. Jag följer mer än gärna med nästa gång också. Det ska bli spännande att se vart nästa resa bär
Patric Hamberg-Dagens skiva 8/10